Ett vanligt sätt att utöva affärsverksamhet i ett annat land eller inom en annat geografiskt område är genom så kallade agenter eller återförsäljare. Genom att ingå ett agentavtal (kallas även till representationsavtal) eller distributionsavtal (kallas även till återförsäljaravtal och återförsäljningsavtal) kan man på ett enkelt sätt idka handel i ett annat land utan att själv vara tvungen att till exempel öppna ett försäljningskontor i ifrågavarande land.
Skillnaden mellan ett återförsäljnings- och agentavtal är det att distributören handlar i eget namn, det vill säga denne köper först produkterna varefter denne självständigt säljer dem vidare på sina egna villkor. Till återförsäljarens verksamhet hänför sig således på ett väsentligt sätt en ekonomisk risk, eftersom denne bär risken av att få de anskaffade produkterna sålda och att kunderna betalar produkterna. Till exempel importörer är ofta återförsäljare. En agent, som även kallas till handelsrepresentant, verkar igen för sin huvudmans räkning med avsikten att främja försäljningen av huvudmannens varor eller inköpen av varor. Agenten skaffar försäljnings- eller köpanbud åt sin huvudman och om denne är skilt befullmäktigad kan denne även sluta bindande avtal å huvudmannens vägnar. Agenten betalas vanligtvis en provision på basis av de gjorda affärerna.
Agenternas verksamhet regleras av lagen om handelsrepresentanter och försäljare (417/1992), som baserar sig på EU:s agentdirektiv, och den innehåller bl.a. tvingande regler om uppsägningstiden av ett tillsvidare ikraftvarande agentavtal samt om agentens rätt till gottgörelse då representationsavtalet upphör. Däremot finns det i Finland inte speciallagstiftning som uttryckligen skulle gälla för distributörer och på distributionsavtalen tillämpas således allmänna avtals-, handels- och konkurrensrättsliga normer.
Det lönar sig alltid att göra upp agentavtalen och distributionsavtalen skriftligen.
I ett agentavtal kan avtalsparterna bland annat komma överens om följande saker:
- representationsområdet och en därtill möjligtvis hörande ensamrätt (exklusivitet) att representera;
- eventuella representationsbegränsningar (t.ex. ett visst geografiskt område eller en viss kundkrets);
- agentens behörighet;
- provisionen (på basis av vad den uträknas och när den betalas, efterprovision osv.);
- minimiförsäljningskrav (t.ex. mängd varor eller penningbelopp) och hur underskridande av kravet inverkar på avtalsförhållandet;
- immaterialrättigheter (t.ex. användande av huvudmannens varumärke i marknadsföring);
- leveransen av varorna;
- om agentens eventuella ansvar gentemot huvudmannen för kundernas betalningsförmåga;
- hur eventuella kostnader (t.ex. marknadsföringskostnader) som hänför sig till verksamheten ska delas.
I ett distributionsavtal avtalar man normalt om bl.a. följande saker:
- representationsområdet och en därtill möjligtvis hörande ensamrätt (exklusivitet) att representera (konkurrensrättsliga normer bör bl.a. beaktas);
- återförsäljarens minimi-inköpskrav / säljarens minimi-försäljningsskyldighet;
- leveransen av varorna och övergången av äganderätten;
- lagringen av varorna och garanti- samt servicetjänsterna;
- dröjsmålspåföljderna;
- immaterialrättigheter (t.ex. användande av varumärke);
- hur eventuella kostnader (t.ex. marknadsföringskostnader) som hänför sig till verksamheten ska delas.
Därtill lönar det sig alltid i agent- och distributionsavtal att noggrant komma överens om bl.a.:
- avtalets längd (tidsbundet eller ikraft tillsvidare);
- betalningsvillkor;
- konkurrensförbud och konfidentialitet;
- om att göra ändringar till avtalet och om överförande av avtalet;
- avslutande av avtalet;
- skadestånd och en eventuell avtalsbot;
- den på avtalsförhållandet tillämpliga lagen och hur och var eventuella meningsskiljaktigheter ska lösas.
Vår byrå svarar gärna på frågor gällande agentavtal och distributionsavtal och vi hjälper såklart även med att göra upp ordentliga avtal. Tveka inte att ta kontakt med oss!
